Den här lille killen får symbolisera hur vädret ser ut här idag. Inte alls kul. Och inte var det bättre när man skulle fota köket heller. Bilderna blev suddiga och dana, men det får gå ändå. Bilden nedanför visar min tallrikshylla än en gång. Glömde ju tala om i förra inlägget att kryddburkarna kommer från gubbens föräldrahem. De är egentligen inte i min färgsmak, jag är ju mer en rosa människa, men jag tycker dom är rätt fina ändå. Några burkar har fått skador under åren som gått, men det ska ju synas att dom har använts. Tallrikarna kommer från min mormor. Det är djupa tallrikar som också har använts flitigt. Och som du ser Bodil så hänger min kotavla med, haha.

Har målat min paradhylla också. Och allt småskit kom tillbaka på den. Vet inte var jag ska ha det annars, haha. Men det är minnessaker från olika håll som jag dels köpt själv, dels fått, så jag vill gärna ha det här. Dessutom är det väldigt bra för små barnfingrar kommer inte åt det. Jag tycker hyllan blev riktigt fin efter målningen. Kan inte förstå att jag inte gjort det tidigare bara.

Den här väggen över spisen hade vi vitmålad förut. Ja, den var inte så vit längre, men hade varit det en gång. Nu tyckte gubben att vi skulle tapetsera den istället och jag tyckte det blev bra. Visserligen blir det väl smutsigt väldigt fort när man använder spisen, men innan var det bara som en stor, vit vägg, nu flyter det mer in i rummet och det känns bra. Tidigare hade jag ju de små kryddburkarna stående här, det blev bra nu när man har dom mer ihop med de andra. Den röda äggklockan har gubben haft i många år. Ser rent antik ut, haha. Men den funkar. Och låter inte så högt som mitt ägg bredvid. När jag satte den en gång så trodde jag gubben skulle fara i taket när den ringde. Han var inte van vid den tonarten!

Ja, det var lite mer om vårt kök. Nu ska jag göra färdigt mina julkort, sen är det lite syjobb som väntar. Blir det bra ska jag visa er.

Hoppas ni har en bra torsdag. Egentligen är det ju en sån dag när man bara vill dra täcket över huvet och sova vidare, men det är väl bäst att sätta igång. Vi hörs!

Kram Elzie