En nostalgitripp!

Hej på er! Tänkte jag skulle titta in så här på kvällskvisten och berätta om vår nostalgitripp idag. Det var häromsistens som min mor sa att hon gärna skulle vilja se de ställen som hon och far hyrde förr i tiden. Så sagt och gjort, när vi nu har semester så kunde vi ju köra dit en dag. Tur vi hade den här semestern också, för förra semestern hade det varit alldeles för varmt att göra något alls.



Eftersom det var några år sen vi var där så var det först lite svårt att hitta, men till slut kom jag på att vi kör till det som var affär för där finns i alla fall en väg som man kan köra (den andra hade dom ändrat och var inte alls bra att köra på fick vi höra sen). När vi körde mot "affären" så körde vi förbi min kusins hus. Han har börjat med bin på gamladar och sålde honung och det var ju både gubben och mor intresserade av. Men först skulle vi nu leta reda på Sällögate som huset heter.



Vi hittade det till slut och som det såg ut!!! Där far förr höll undan allt gräs och annat, så växte det nu meterhögt. Och lite färg på kåken hade inte heller skadat. Jag blev riktigt deprimerad när jag gick där och tittade. Man kan ju inte skylla på hyresgästerna heller, de är tyskar och är inte här så mycket som mina föräldrar var där. De körde dit så fort de var lediga på fredagarna och var där precis hela semestrarna. Jag och min familj fick låna det emellanåt också och jag har alltid älskat det där stället, mitt inne i de småländska skogarna.




När vi åkte förbi min kusins hus igen så måste vi ju stanna till och hälsa. Och det gick som det så ofta gör på landet. Vi blev inbjudna på kaffe. Innan kusinens fru var färdig så var det nästan en halv middag framdukad på bordet. Det är också likt landet. Men gott var det med lite mat och kaffe vid det dagset. Och jättekul att träffa min kusin som jag inte sett på evigheter. Ja, hans fru också. Vi är inte så släktkära i min familj och när inte fastrar och mostrar håller ihop familjerna så blir det ingenting av. Det är annat än gubbens familj som håller på med kusinträffar numera.


Det var några syskon som ägde torpet och till slut blev dom ovänner när dom skulle försöka sälja det, som så ofta annars, så mina föräldrar ville inte vara kvar där. Då fick dom istället hyra det här "slottet". Det kallas för "Villan". Måste vara någon med humor som döpt det till det, haha. Det var ett rum och ett litet, litet kök och inte alls så trivsamt som Sällögate, men bättre än ingenting. Det är min far som byggt altanen och han har satt ny panel på hela kåken. Jag glömmer aldrig alla myror som var på gaveln där altanen är. De hade verkligen byggt bon där.

Nu blev man ändå mer deprimerad. Speciellt när man vet hur föräldrarna slet för att göra i ordning i trädgård och annat. Nu såg det mesta igenvuxet ut. Det här huset är det visst några danskar som har numera.

Vi var och tittade i Rosengården i Kristianopel i måndags. Inte för att jag förväntade mig några blommande rosor, det är alldeles för sent för det, men jag ville se om de hade en speciellt ros till försäljning. Tyvärr fanns ingen av den sorten, men det kommer ju fler vårar och då kanske den finns. Nej, egentligen passerade vi bara förbi efter att ha hälsat på gubbens son, ja han som gifte sig, i Karlskrona där han bor. Men jag fick tag i några saker i Rosengården i alla fall. Bl a den här lilla ljusstaken. Tyckte den var så söt. Här ser ni framsidan:

...och här är baksidan. Det stämmer så bra in på mig så jag kunde inte låta bli att köpa den.

Sen tyckte jag att den här kylskåpsmagneten var helt förträfflig. Visst stämmer det här budskapet, eller vad säger ni? Köpte den till gubben för att han skulle veta hur det är här i världen - egentligen!!

Ja, det var vår torsdag det. Hoppas ni har en skön kväll. Här är det precis lagom varmt nu. Det enda orosmolnet är att gubben har blivit så förkyld. Han hostar och hostar. Och jag är rädd att jag ska bli smittad också. Men, jag ska ju inte jobba förrän på onsdag så då ska jag väl hinna med en förkylning också! Ha det så gott så hörs vi!!

Kram Elzie