Underbara människor!

Hej på er! Det här senaste dygnet vill jag inte ha tillbaka. Det hela började när vår svägerska kom cyklande och frågade om gubben sett hennes sambo (gubbens bror). Men det hade han inte. Sen hörde han inte mer så han tänkte inte mer på saken. Förrän det stannade en bil utanför huset. Och sen sattes portklappen igång så man trodde människan skulle ta sig in genom densamma. Det visade sig att det var polisen!!! Då hade inte brodern kommit hem. Klockan var då 23.15 så han hade varit iväg ett bra tag om han nu gick hemifrån vid 2-tiden på dan. Tilläggas kan att han har haft en stroke så han går rätt stabbigt. Men även stabbiga män kommer långt när de vill!

Vi flög naturligtvis upp, alldeles chockade bägge två, och gubben försvann ut och började leta. Själv var jag hemma och tur var det för det ringde i ett. Känns lite konstigt med folk som ringer vid 2-tiden på natten måste jag säga! Kvart i 4 kom gubben hem igen. Det syntes ingenting av svågern. Man började bli riktigt orolig att det hade hänt något otäckt.

Vi kom i säng igen och gubben åkte till jobbet som vanligt. Själv hade jag sovmorron och steg upp vid halv 8 eftersom jag fått order om att ringa till deras syster. Strax därefter fick jag ett sms från gubbens son där han funderade på att komma ner och leta. Till slut bestämde han sig för att komma.

Då var ruljangsen i full gång. Missing People hade engagerat sig och samlade ihop folk. De kom verkligen från alla håll och kanter. Polisen, brandkåren och sjövärnet hade jobbat på natten så på dagen var det andra poliser och hemvärnet som jobbade. Och som de jobbat. En stor eloge till våra poliser måste jag säga. De får så mycket skit men jag brukar försvara dom och idag kan jag stolt säga att jag står fast vid det.

Klockan 12 drog Missing People folket iväg på ett håll och letade, medan polis och hemvärn var på det andra hållet. Och till slut, vid halv 4-tiden, så kom de goda nyheterna. De hade hittat svågern och han var någorlunda kurant. Så himla skönt. Nu är han på sjukhuset och vi hoppas han kommer hem i morron.

Vi vill ge alla som varit med och letat, t o m folk från hyresvärden där de bor var med och letade!, ingen nämnd och ingen glömd detta hjärta av rosor. Ni har varit helt fantastiska. Och att Missing People kan få ihop så mycket folk på så kort tid är enastående. Det var t o m folk på väg hit när han hittades.

Så nu väntar jag bara på att gubben ska komma hem. Han har kört tillbaka sonen dit han hör hemma. Då ska vi ha oss en kopp gott kaffe och en god kaka som jag varit nere och köpt. Sen lär det nog bli sängen. Man känner sig överkörd av en ångvält efter bara 3½ timmes sömn. För att inte tala om gubben som bara fick två!

En solskenshistoria när den är som bäst.

Kram Elzie